<3

det är fortf så ofattbart. jag vet att det har hänt, att du är borta men jag fattar inte varför, varför det behövde gå så långt, varför just du m.m. ibland grubblar jag så mycket på det, jag blir ledsen samtidigt galen utav att tänka på det. jag kommer aldrig att få mina svar. jag önskar att vi hade umgåtts mer på de senare åren att vi hade fått mer tid med varandra. jag önskar att jag hade kunnat acceptera det mer, men det känns fortf förjävligt att det blev så. jag kan inte släppa det men jag vill, men jag klarar inte det. jag saknar dig och jag älskar dig <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0